Anders Widmark

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 17 juni 2019

En svensk musikalfilm för hela familjen. Renommerade kompositören Anders Widmark långfilms-debuterar som regissör, manusförfattare och skådespelare i nu bioaktuella 'A Music Story'.

Renommerad tänker man ju om dig, som kommit att skriva och skapa musik med alltifrån Salem Al Fakir till Helen Sjöholm. Några medverkande i den här filmen, som till exempel just Helen Sjöholm, eller musikproducenten Daniel Palm för den delen, är också såna du har en musikalisk relation till?
– Jag har inte skrivit tillsammans med Salem Al Fakir men var hans gäst på tre utsålda konserter på Berw-aldhallen för några år sedan. Till Helen Sjöholm har jag däremot skrivit flera låtar. Det första jag gjorde i arbetet kring filmen var att presentera idén för musikproducent Daniel Palm. Sedan skrev jag låtarna och Daniel proddade. Då detta är en musikfilm kändes det som att det var att börja i rätt ände. Självklart fanns det en story redan om en flicka som skulle skriva en låt. Jag hade hört den då tioåriga Victoria Rönnefall sjunga så jag visste på en gång att jag ville ha med henne. Sen ringde jag Helen Sjöholm ...

Filmen handlar om elvaåriga Moa som vill jobba med musik precis som sin far. Moa spelas alltså av, nu tolvåriga, Victoria Rönnefall. Som själv har tävlat i talangtävlingar. Var det så du hörde henne?
 – Jag visste nästan inte att hon hade vunnit en talangtävling ... 'Supershowen' tror jag den hette. Det var ett program i SVT. Men det var regissören och artisten Affe Ashkar i Gottsunda, utanför Uppsala ...

Som tipsade mig om Victoria egentligen.

Vad kom idén ur?
– Ur svårigheten för en konstnär och musiker att marknadsanpassa sig. Häri ligger filmens komik.

Hur lätt är det till exempel att pitcha ett musikprojekt på tio sekunder?

En stjärnkantad rollista är det ju. Helen Sjöholm har bland annat sällskap av Adam "ADL" Baptiste, Claes Malmberg, Jan Malmsjö och Ace Wilder, som spelar sig själv. Hur såg castingen ut?
 – Jag kände inte Claes Malmberg sedan tidigare men när han hade läst delar av manus och sett ett par mu-sikscener tackade han omgående ja. Han i sin tur jobbade då med Jan Malmsjö på en privatteater i Stockho-lm. Det var så jag fick tag i Jan. Jan Malmsjö har en väldigt liten roll i filmen men ack så tacksam. Filmen utspelar sig bland annat på en musikskola och där återfinns Jan i egenskap av en flöjtlärare ... inte helt olik en viss biskop i Ingmar Bergmans film 'Fanny och Alexander'. Vad gäller Ace Wilder har jag sen första gån-gen jag såg och hörde henne tyckt att hon är en tuff och häftig artist. Och i 'A Music Story' spelar hon sig själv i form av låtskrivare. Jag är speciellt stolt över textraden "All that's left for me to do is cry like an American Idol". Säger lite om filmens handling. Så jag handplockade folk som jag trodde på från början.

Och alla tackade ja. Vi hade inga provfilmningar.

Du spelar själv pappan, Anton Widebeck. Var det självklart för dig att axla den rollen själv?
 – Då jag spelar lite piano i filmen tyckte vi att det var praktiskt att använda mig som pappan. Först var min roll en helt tyst rollprestation. Men sedan växte manuset och berättelsen och jag fick plötsligt en tal-roll. Men då var det för sent att låta någon annan axla pappans roll.

Kändes inte helt självklart för mig att vara skådespelare.

Men det var bara att blunda och hoppa.

"Att skriva musik, texter och sjunga och dessutom fixa tekniken, nej, det är orimligt" sa du i ett tidi-gare porträtt av dig. Så hur är det att göra allt det och dessutom sen göra en hel film på det?
 – Har jag sagt det?

Tror till och med jag såg det på din egen sida. Kom sig filmskapandet lika naturligt som musiken?
– Sedan jag fick barn har jag struntat mer och mer i sångtekniken. Mitt mål var att min rollkaraktär, för att föra handlingen fram, måste sjunga tre låtar. Bland annat en duett med hans fru, Helen Sjöholm. Film var jag intresserad av redan som tonåring. Brukade göra små sketchfilmer. Ibland även korta novellfilmer. Aldrig någon långfilm men som sagt kortfilmer. Lite senare blev det även fem musikvideos.

Måste också framhålla att det inte går att göra film själv. Har haft stor glädje och hjälp av medregissörerna Roger Westberg och Anna Maria Joakimsdottir Hutri. Anna Maria är dessutom en av filmens dramaturger tillsammans med Morgan Jensen och hon skrev i slutskedet av filmarbetet in några extrascener.

Så film är verkligen inget ensamjobb som tur är!

Ingen risk med att det skulle bli för många kockar i köket?
 – Roger och jag regisserade de första två åren om vartannat. Sedan steppade Anna Maria in sista halvåret och förde skutan i hamn. Jag släppte ansvaret. En utmärkt fördelning.

Inspelningarna började alltså redan 2016. Hur nära premiären fortsatte ni att filma?
– De sista scenerna togs i början av oktober.

När det kommer till film kan man tyvärr hålla på hur länge som helst.

Filmen utspelar sig i Uppsala. Filmade ni allt där?
 – Alla scener! Filmteamet tyckte det var en dröm med korta transporttider och jag har bra lokalkännedom i Uppsala. Dessutom är det ovanligt att spela in långfilm i Uppsala. Och så är det ju en mycket vacker stad vilket gör sig bra i bild. Tänk på 'Fanny och Alexander'.

I filmen inspireras du, i rollen som Anton, i sig av hur dottern ser på dig. Dels vill hon bli popstjärna och anmäler sig, utan att berätta det, till en talangshow. Men hon skänker också Anton nya idéer?
 – Ja, man kanske inte alltid ska lyssna på sina föräldrar. Dottern i filmen väljer att gå sin egen väg utan att rådfråga den stressade pappan. Pappan inser att det kanske inte vara så farlig att tävla i musik ...

När allt kommer omkring.

Har du blivit inspirerad på liknande vis som musicerande pappa?
– Jag har lyssnat mycket på hiphop senaste tiden om vi talar om musik. På det personliga planet är ens egna barn alltid de bästa läromästarna. Det är en utmaning att vara förälder.

I synnerhet om man gör en långfilm.

Du var också bara sju år gammal när du började komponera. Vilka var dina förebilder?
 – Dels min pappa som spelade kontrabas på amatörnivå. Vi brukade spela blues tillsammans. I övrigt The Beatles, Jimi Hendrix och Horace Silver som var jazzpianist. Och så Mozart.

En avspegling av familjens skivsamling, sedan blir man sin egen hybrid med åren.

Filmen har dels detta budskapet om att omfamna sina drömmar. Men också kanske ett budskap som känns som taget från någon av Stims kampanjer. Att hur har man ens råd att följa sina drömmar som artist, att vara i det kreativa skrået, när internet samtidigt ska vara fritt för alla och till skänks?
 – Att gå sin egen väg trots omvärldens förväntningar är nog en utmaning för de flesta människor i dagens samhälle. Vi har ett högt och uppstyrt tempo vilket kanske inte alltid är det mest effektiva. Vad gäller kon-stnärens roll i samhället har det nog debatterats genom århundraden. Man skulle kunna säga att nu förtid-en tjänas det mer pengar på musik än nånsin men intäkterna går inte till de som skapat musiken.

Mitt tips till de som vill börja med musik ... gå handelshögskolan.

Hur har livet som musiker förändrats sen du själv gick ur Kungliga Musikhögskolan 1986?
– Den digitala utvecklingen är alla redan förtrogna med. Den har både öppnat möjligheter men också ställt oss musiker på prov. Det är inte lätt att vara entreprenör. De sociala plattformarna är också föränderliga. De som är frilansare måste vara väldigt kreativa. Det är därför många musiker blir utbrända.

Men framförallt är detta en lättsam feelgoodfilm med mycket musik. Hur mycket musik då?
– Tio nya låtar med fantastiska artister som framför texter som bär filmens handling framåt.

Och en massa ny filmmusik som finns där i bakgrunden.

Tio låtar, varav jag noterat att åtta sjungs på engelska. Tänker ni ta filmen ut i världen?
– Vi har redan fått intresse från andra länder, vet inga detaljer ännu, jag ber att få återkomma ...

Skulle du vilja göra mer film?
– Jag kan tänka mig att göra en extended version av vår film.

Det finns en massa härliga scener som vi inte tagit med!

Kanske blir det en omvänd 'Mamma Mia' och att vi sen får se den på scen, live, med? 
– Det är redan bestämt att det blir en scenversion. Det kommer bli ett helt nytt och självständigt verk.

Men med samma musik.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com