Sven-Åke "Amris" Andersson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 september 2017

Ett kärleksbrev: Sven-Åke började sin artistbana på Nalen på 50-talet. 1972 raggade han upp Gunilla Dahman och sen dess har han skrivit skrivit musik till vad han kallar sin egen vackra sångfågel.

När träffades du och Gunilla?
– Vi träffades på Eriksdalsbadet i Stockholm, när Gunilla spelade revy med 'Knäpp upp' och jag sjöng med gruppen Rospiggarna. Efter tre år började vi sjunga ihop på Golden Days-krogarna i Sverige till gitarr, numera sjunger vi till inspelade bakgrunder då det fodras för större jobb ...

Ni har nu uppträtt tillsammans ända sen 1972. Det måste finnas många fina minnen?
– Gunilla började på Calle Flygare, var Fröken Sverige-kandidat, uppträdde med 'Knäpp upp', var foto-modell med mera. Och jag började banan på Nalen, kom med i sånggruppen The Glenners och startade sedan gruppen "Rospiggarna. Jag raggade upp Gunilla på Eriksdalbadet och hörde tidigt att hon hade en jättefin röst. Gunilla turnerade då med riksteatern och jag med Rospiggarna, vi var alltså för långt från varandra, så vi beslöt att lite på prov att börja sjunga ihop ... det skulle bara vara några gånger!

På den vägen är det och vi har ännu inte slutat, då det är många som vill höra oss och våra låtar.

Hur har ert förhållande varit under åren?
– Det finns så mycket att berätta, så det blir i väldigt stora drag. Vi har turnerat i hela landet under alla år, på de mest skiftande scener. År 2000 sålde vi allt vi ägde och köpte en krog i Fuengirola på solkusten i Spanien, där vi själva uppträdde under tre år, allt gick mycket bra och vi är fortfarande saknade där nere. Men gamla föräldrar, barn och barnbarn gjorde att vi behövdes i Sverige, så vi flyttade hem 2004 och har sedan dess hunnit med massor med saker.

Det behövs en hel bok för att berätta allt ...

Vad är dina tidigaste minnen av att hålla på med musiken?
– Jag kommer ihåg att mamma ställde mig på bordet och så fick jag sjunga 'Där näckrosen blommar' då jag var i femårsåldern. Men vi har båda alltid sedan barnsben älskat att sjunga och uppträda. Gunilla hade en vacker röst redan som barn och hon underhöll sina kompisar på roliga timmen. Musiken betyder nog för de flesta väldigt mycket och för oss har det ju varit och är vårt levebröd.

Vi har väldigt roligt, när vi uppträder. Man mår bra av musik.

Har ni varit aktiva alla de här åren som gått sedan ni träffades?
– Vi har varit väldigt aktiva i stort sett alla år, men sedan vi kom hem från Spanien startade vi också en inomhusgolfbana i Arboga, Midigolf, ett nytt koncept där vi även hade en scen och där vi uppträdde, så under de tre åren turnerade vi inte. Nu uppträder vi cirka tre gånger per månad på olika sorters scener. Och Ibland kommer det låtar till mig, som vill ut, och då blir det en ny inspelning.

De sjutton låtar som finns med på ert senaste albumet är ett ganska varierat urval ...

Nya Albumet 'AWonderful Feeling' innehåller uteslutande låtar som jag skrivit text och musik till. Undantaget tyska texten till 'Dem rollenden house' som Rose Nabinger skrivit samt dikten 'För sent' av Lewi Karlson ... den blyge ... vilken bara tonsatts.

Tycker mig höra lite swing, reggae, country, dansband och till och med lite ABBA-disco?
Kärnan i vår musik är att den ska vara lättlyssnad och omväxlande. De låtar som finns med är av olika stilar, men är sådana som kommit till mig och haft behov av att komma ut. De musikaliska influenserna kommer från många håll. Evert-Taube är en stor inspirationskälla för hans sätt att berätta och även John Lennon finns där. Melodierna är inspirerade av många olika stilar. De har kommit i samma stund som tex-terna kommit till. Det viktigaste med varje låt är att den har något att berätta.  Det kan vara vardagliga som värdsliga händelser som fastnat. Orättvisor eller glädjestunder. Känslor som kommer, som när jag tänker på min vackra sångfågel Gunilla. De olika rytmerna fyller sin funktion till just den och den låten.

Samt det viktigaste! Oavsett tempo eller rytm så måste det svänga. Vi hoppas att ni blir glatt överaskade av varje ny låt ni får höra. Vi vill alltid att det ska vara omväxlande musik och det får ni här. Många genrer finns representerade och alla låtar är skrivna av mig och med Gunillas väna stämma i första hand.

Brukar låtar bara "komma till dig"?
– Jag kan få känslor som vill ut. Jag vill beskriva hur bra jag har det som har Gunilla. Hon är min största inspirationskälla. Vi vill förmedla positivitet. Det finns för många sånger om brustna hjärtan och elände.

Vi vill att varje låt har något att berätta.

Vilken är din favorit av de senaste låtarna?
– De flesta har varit favoriter då dom kommit till. 'A Wonderful Feeling' är en, 'Mitt hjärta dansar', 'Vågor och vindarnas vals', 'Svenska grabbar' och 'Herrskap och tjänstefolk' ... ja, det är svårt att klassa dom.

Kanske mest 'Lowe is' som beskriver hur vi löser problemen när vi inte tycker lika.

Är det kanske lättare att välja ut en favorit bland alla låtar ni har gjort?
– Det är svårt att klassa dem också, dom är så många och varje ny låt känns som den viktigaste. Dock har ju 'Kom å rulla i mitt rullande hus' betytt mycket, då den kom upp på Svensktoppen och låg där femton veck-or, varav fem veckor på andra plats. Den gjorde att vi kunde höja gaget rejält. Gunillas favorit är 'Mitt hjärta dansar' som även den låg på Svensktoppen.

Reggae-låten som är med på skivan har också hörts i en amerikansk långfilm innan?
– Reggae låten 'Wake me up in the night' skrev jag i samband med millenniumskiftet. Den gjordes som en demoinspelning som jag tänkte för någon annan artist. Den blev liggandes och kom fram först när vi fick kontakt med en producent, som skickade runt våra låtar till olika bolag och artister, för några år sedan.

Vi fick då en förfrågan från Los Angeles, om dom fick använda låten i filmen 'Blue Dream' och då sa dom att dom ville använda demoinspelningen som den var. Så gick det till.

Det har blivit många nyproducerade låtar just i år ...
– Jo, först skrev jag 'Brand new morning on the run' som är en låt med en positiv framtidssyn. Jag blev inspirerad att skriva den av den framtidstro som Rosling gav oss alla, men han gick ju tyvärr bort och den fick bli en hyllning till honom. Samtidigt som vi ville ge ut den kom tanken att spela in Gustav Frödings och Torgny Björks 'Det förskräckliga levernet på caféet' i en country-tappning. En tanke som vi länge haft.

Väntar det ännu fler låtar?
– Man ska aldrig säga aldrig! Vi säger varje gång att detta var den sista, men så blir det ju inte.

Hur ser det ut med spelningar?
– Vi har bland annat nyss uppträtt i Stockholm, för de Handelsanställdas förbund. Vi ska sjunga i Rågsveds Folkets hus, för Bolinder Munktells i Eskilstuna, med mera.

Vilken har varit eran mest minnesvärda spelning under åren?
– När vi första gången var med i Café Norrköping och Ragnar Dahlberg ringde och frågade om vi kunde spela några frågelåtar också. Så ringde han sen och frågade om vi kunde nynna signaturmelodin. Sedan ringde han igen och frågade om vi kunde spela flera låtar. Summan blev att vi var enda inslaget i progra-mmet och sjöng sju låtar. Signaturen plus alla frågelåtar.

När vi kom hem var telefonsvaren full med arrangörer som ville ha oss.

Dansbandsgenren, eller åtminstone dess scen, har förändrats mycket här i Sverige?
– Vi är ju inte direkt något dansband, vi har alltid bara gjort uppträdanden, men på vår krog i Spanien där vi underhöll ville folk börja dansa. För dom tyckte vi svängde. Så det blev mycket att vi blev ett sorts dans-band där. Jag tycker framför allt att låtarna som släpps nu är för slätstrukna och inte handlar om så myc-ket. Det är mest fina arr och mycket 'Do, Do Ye, Ye"och väldigt lite som det handlar om.

Det är mest tomma texter ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com