Amanda Andréas

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 23 maj 2018

En sann pärla inspelad på Monica Zetterlunds flygel. I höst albumaktuella Amanda Andréas har släppt sin första singel. 'Var är vi nu?' tar sitt avstamp i jazztradition men beskriver mest av allt vår samtid.

Vart vi är just idag behöver vi inte direkt reflektera över då det ju uppenbarligen är releasedagen för din första singel. Hur känner du över att ha släppt den här låten nu idag?
–  Det känns förlösande. Jag skrev låten för ett år sedan och har sedan dess längtat efter att dela med mig av den. Med det är också nervöst ... tänk om den blir helt missförstådd?

Tänk om den inte får folk att tänka efter.

Den beskriver dels vår samtida ängslighet?
– Låter är en fundering över vår tid, både vår samtid och den tiden som tickar. Min morfar, Gunnar Arn-borg, och jag har under det senaste året gjort en diktbok som snart ska ges ut, där han skriver dikterna och jag tolkar dom eller skapar en kontrast via foton. I det arbetet började jag fundera mycket kring tid. Anta-gligen eftersom jag och morfar förhöll oss så olika till tiden men att vi båda var fast i den på något vis. Jag frilansar och hade svårt att få tiden att räcka till och han ville bli färdig med boken innan han blev allt för gammal. Han är 91 år idag och vi tror oss brottas med olika deadlines helt enkelt. Men jag insåg också att vi delar många önskningar. Vi är båda två textförfattare ... han i bokform och jag inom musik.

Och även om varken han eller jag vill erkänna det så hoppas vi ju på att bli ihågkomna och att våra dröm-mar inte ska "ebba ut i verkligheten". Vem vet, det kanske alla hoppas på?

Det var utifrån dessa funderingar som jag började skriva låten. Sedan in i fjärde versen ville jag även lyfta fram en fråga om vår tids politik ... "När vi står där inför livet hörn. Och vi svurit vår sista bön. Kommer dom då skilja oss efter vilken stad vi var barn" ... jag vill med det ställa frågan om vilka tror vi att vi är som tar oss rätten att bestämma vem som ska få leva i trygghet och vem som ska skickas till krig bara för dom på pappret är födda där? Även om dom inte levt i det landet sedan dom var nyfödda.

Vad har du för drömmar som inte borde få "ebba ut i verkligheten"?
– Min dröm är att få fortsätta med musik till jag blir gammal och nöjd, som Lill Lindfors, tänk att kunna uppträda som henne! Mitt mål är att få människor att reflektera över sin vardag och kanske våga lite mer eller ändra på småsaker som skaver. Och min förhoppning är att vi ska få en liten bredare publik.

Som är lyssnande och nyfikna oavsett ålder.

Du finns något Monica Zetterlundskt över din musik. Hur relaterar du till den storhetstiden?
– På ett sätt tycker jag att jazzen har en storhetstid nu också. Lyssna bara på Malin Wättring, Naoko Sakata, Anna Lund och Lisen Rylander. Helt fantastiska musiker och kompositörer. Men jag har trots detta fastnat i sextiotalets lekfulla och vardagsreflekterande jazz. Dock inser jag ju att jag inte bara kan sjunga om händelser och tankar som var aktuella då. Vissa känns ju förfärligt mossiga och rent av sagt inte okej nuförtiden. Så där kommer mitt egna låtskrivande in.

Jag hoppas att jag kan göra en uppdatering av den samhällskommenterande jazzvisan helt enkelt. Jag insp-ireras som sagt av min morfar, men också av scenkonstnären Saga Björklund Jönsson, som är den modig-aste jag vet. Hon har fått mig att våga vara politisk. Även Bo Sundström vars texter jag lyssnat kolossalt mycket på och Lisa Ekdahl som är helt ljuvligt begåvad och skarp.

Kommer texterna oftast ur just "aktuella händelser"?
– Oftast är det något jag stött på i vardagen, läst i tidningen eller hört talas om som jag inte riktigt kan slä-ppa. Sen kommer melodin och texten nästan samtidigt, testar mig fram utifrån något jag grubblat över.

Jag brukar börja med några ackord vid pianot, sjunger rakt ut och plötsligt hittar jag något. Då har förhoppningsvis även min inspelningsapparat fångat in vad jag gjort ...

Så att jag kan gå tillbaka och lyssna och rata eller spara.

Vad är ditt första minne av att vilja skapa musik?
– Musiken har alltid funnits där. Min mamma är också musiker så jag somnade varje natt under min barn-dom till ljudet av hennes pianospel och ofta spelade hon just någon Monica Zetterlund-klassiker eller en Bo Kasper. Som sexåring började jag att spela klassiskt piano och sjunga i kvartett, vilket jag fortsatte med tills jag blev arton år. Därefter  utbildade jag mig.

Var?
– Vid Wendelsbergs Teater- och skolscen samt tre år på Performing Art School. Det var innan jag började arbeta med scenkonst, som skådespelare, regissör och kompositör. Och nu är vi här.

Karriären började med att du tonsatte olika teaterföreställningar?
– Exakt, jag började att komponera musik till scenkonstprojektet 'Röst' som Saga Björklund Jönsson och jag drev tillsammans med Göteborgs Stadsmission. Den konstnärliga idén var att låta vem som helt vara med på scen och att skapa scenkonst genom att ställa frågan: "Vad skulle du säga om alla lyssnade?"

Och sedan då låta svaren bli musiktexter och teaterscener. I dagsläget har vi fått in över sjuhundra svar och gjort trettio föreställningar så du kan ju tänka dig hur många låtar det har blivit.

Många! Det blir också fler låtar i höst när hela ditt album kommer. Kommer det låta av singeln?
– Ja, det tycker jag. Samtliga låtar på albumet har jag skrivit text och musik till, så en kommer nog att känna ingen mitt sound efter ett tag, trots att några låtar är väldigt jazzinfluerade och medan andra nästan är ren pop. Simon Ljungman har också producerat alla låtar och Åke Linton håller, i denna stund, på att mixa dom, så spännande! Den 16:e november släpper vi hela albumet och sedan åker vi ut på en stor turné som avslutas på Vara Konserthus tillsammans med självaste Bo Sundström den 12:e december.

Är så glad över detta! Första gången jag längtar till vintern i början av sommaren.

Producenten Simon Ljungman har alltså inte bara producerat förstasingeln utan hela rasket?
– Självklart! Vi har redan spelat in alla låtar och där har Simon varit en klippa till producent och med-musiker. Är så glad över att vi hittat varandra så bra i musiken och att han gör så att jag vågar växa musikaliskt. Jag är faktiskt stolt över alla låtar. Det känns otroligt lyxigt att få känna så.

Men just denna vecka får jag väl ge lite extra uppmärksamhet till 'Var är vi nu?' som är först ut.

Blir det någon mer singel innnan albumreleasen?
– Jag har en låt vid namn 'Mjölk' som jag väldigt gärna skulle vilja släppa innan valet. Efter nazistdemons-tationen i Göteborg den 30:e september förra året kände jag att jag var tvungen att göra mer. Vi var ute och motdemonstrerade men gick sedan till vårt vanliga kaffehak och tog en cappuccino. Just där på Göte-borgs trevligaste café började jag få dåligt samvete och ifrågasätta hur det kan gå så här långt.

En nazistdemontration år 2017? Hur kan dessa åsikter inte tillhöra det förgångna? Har vi inte lärt oss någonting efter andra världskriget? Det är skrämmande!

Så låten 'Mjölk' är en uppmaning till mig själv och gärna till den som lyssnar att göra mer för att rasistiska åsikter ska ge vika för ett öppnare och mer modernt tankesätt där alla är lika värda.

Denna releasedag till ära blir det också lite show på klubben Unity Jazz i Göteborg?
– Det blir två set fulla med egenskrivna låtar, blinkningar åt mina stora inspirationskällor och mycket improvisation, så ingen går säker. Jag är mig själv på scen. Väldigt mycket mig själv. Kanske mer än jag vågar vara till vardags, faktiskt. Jag är lite mer och lite modigare. På scen har jag aldrig bråttom. Jag behöver inte stressa iväg till något annat ställe eller bli avbruten av ett samtal. Jag kan bara få vara.

Sen har jag ju lyxen att spela tillsammans med mina närmsta vänner så det gör det hela inte sämre. Ida Kjellberg, David Andréas, Erik Björksten, Anton Alvin, Viktor Reuter, Anna Henriksson, Finn Björnulfon, Ella Wennerberg, Simon Ljungman, Maja Fredriksson, Malin Wättring ... listan är ljuvlig och lång.

Blir det fler chanser i sommar om man vill se dig spela ute?
– Om det gör! På Vatten i Akvarellmuseet den 19:e juli och på Taubescenen i Liseberg den 31:e augusti bland annat! Fler spelningar går att hitta på min hemsida.

Vilken har varit den mest minnesvärda spelningen för dig så här långt?
– Det måste nog ha varit spelningen på Stora Teatern i februari. Jag hade gått och drömt om att få spela där så länge och efteråt förstår jag verkligen varför. Den scenen försonade min teater- och musikdröm.

Har du lite ord att avsluta med innan vi alla lyssnar på 'Var är vi nu?' och kollar över våra möjlig-heter att kunna spendera den här lovande onsdagen på plats under din release i Göteborg?
– Lyssna, tänkt efter, och njut av tiden!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com