Alex Zamm

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 14 mars 2018

Tio år efter att Alex Zamm pitchade sin idé för Woody Woodpeckers första egna långfilm har den nu släppts. Den ikoniska seriefiguren krigar för sitt revir och naturens bästa när storstan knackar på dörren.

En långfilm nämndes först officiellt för flera år sedan. Vid vilken tidpunkt blev du inblandad?
- Jag letade ganska länge efter ett nytt projekt som kunde sätta samman just mina intressen. Sedan, under våren 2006, medan jag såg den tecknade serien på TV fick jag plötsligt idén om att sätta Woody i sin första egna långfilm och då som en hybridfilm med Woody som en någorlunda fotorealistisk karaktär i en riktig värld. För mig har han alltid varit en av animationsvärldens riktiga kronjuveler och jag kunde inte förstå varför han inte redan hade sin egen franchise ... han är älskvärd, uppkäftig, rolig, tidlös ... och tekniken för att förverkliga något sånt har äntligen kommit fram.

Min skriv-kollega Billy, William Robertson, och jag skrev en väldigt detaljerad plan och jag satte samman en visuell bok som visade tonen. Vår agent bokade in möten och vi pitchade sedan projektet till nästan va-rje producent av värde på Universal-tomten. Till vår stora chock lyckades vi inte få till någon dragkraft kring filmen och ingen såg samma tidlösa charm och potential för leksakshandeln på samma sätt som vi.

Vi kom nära några gånger, men ingen cigarr.

Men nu är filmen här ...
– Vi fortsatte att pitcha den till och från under de kommande tio åren ...

Tio år till och med?
– Ja, du hörde rätt! Tio år! Illumination Entertainment försökte sig på att utveckla ett annat Woody-manuskript tillsammans med andra författare, runt 2010, men de bestämde sig slutligen för att överge projektet. Sedan under 2014 var jag med och skrev och regisserade en reboot av 'The Little Rascals' för Universals 'Home Entertainment' avdelning 1440 Productions och de var så nöjda med hur filmen blev att de frågade vad jag skulle vilja göra härnäst. Jag utbrast "Woody Woodpecker" direkt!

Som tur var hade 1440 precis fått rättigheterna att göra en Woody-film vid sin avdelning. De älskade vårt koncept och anlitade oss för att skriva manuset ... vilket i slutändan var detsamma som flera år tidigare.

Vad har din relation varit till den här "guldåldern för amerikansk animation" och då inte minst Walter Lantz-kortfilmerna och den tecknade TV-serien som kom ut i ungefär samma veva?
- Jag har alltid varit ett stort fan och en student av bra animation. Jag älskar det elastiska "platta till och stretcha ut"-sättet och det var något jag var upprymd över att ta med till Woody-filmen också. Det finns över tvåhundra Woody-serier i hans sjuttioåtta-åriga historia och vi hade en väldigt rolig tid när vi satte oss ner och tittade på och studerade dem som research inför filmen.

Med tanke på just allt ursprungsmaterial. Hur mycket frihet hade du och William?
- När Billy och jag bestämde oss för ett tillvägagångssätt för filmens värld ... att Woody skulle vara det enda ovanliga elementet i en verklig värld ... i kontrast till vad som skulle kunna vara en värld fylld med mänskl-igfierade djur ... så visste vi vilka parametrar vi skulle skriva inom. Vi hade många roliga och galna idéer och många kom med i den färdiga filmen och många gjorde inte det.

Det är alltid en balansgång att se till att den kreativa och affärsmässiga planen för filmen håller samman. Men i stort känner jag att vi lyckats få upp mycket film på skärmen sett till den budgeten vi jobbade med.

Så hur lång tog det att göra filmen efter den långa väntan?
- Vi spelade in filmen i Squamish, vid norra delen av Vancouver i Kanada, under sommaren 2016. Och dök sedan in i ett helt år med efterproduktion ...

Hur fungerar hela processen med att få in en datoranimerad karaktär i en spelfilm?
– För att få Woody till liv hade vi ett fyrtio centimeter långt gosedjur. Ibland var det handhållet, andra gånger var det en pinne att hålla i, då han skulle flyga omkring. Det här var till stor hjälp både för sceno-grafin och för att hjälpa skådespelarna att veta var Woody var tänkt att vara och ge dem något att agera mot. När vi väl filmat en referens med gosedjuret i kunde vi sedan filma samma scen utan, där skådespel-arna stog på bestämda platser och jag ropade ut både Woodys dialog och de platser han flyttade sig till under scenens gång. Efter den tagningen gick VFX-ansvarige in i scenen med både en silverboll, för att samla ljussättningsdata, och en riktig uppstoppad papegoja, för att se hur ljuset blev på riktiga fjädrar.

Allt för att senare vara till hjälp för CGI-fjäderteamet.

I början av inspelningen var den uppstoppade papegojan rätt så ren, men pinnen den var fäst på blåste omkull ibland, så vid slutet av filmen hade papegojan silvertejp för att hålla kvar vingarna ...

Det var ingen vacker syn!

När Touchstone och Amblin filmade 'Vem satte dit Roger Rabbit?' på nittiotalet, vilket Woody så klart också var med i, pratade Bob Hoskins mycket om hur han kunde få studion i trubbel om han agerade på så vis att det krävde mer animationsarbete under efterproduktionen ...
- Hybridfilmer som Woody, som blandar CGI-animation med den verkliga världen, är alltid en utmaning. Man behöver hitta rätt ton så att de tecknade djuren på ett realistiskt sätt kan ta plats i våran värld. Och du måste då verkligen jobba nära med skådespelarna så att deras prestation är kopplad till det som animerarna och röstskådespelarna sedan gör. Det finns en hel del olika rörliga delar att dra i med VFX-filmer, vilket till stor del är varför det är så roligt att göra dem.

Vad handlar filmen om?
- Historien handlar om en revirstrid som utbryter mellan Woody och en storstads-advokat som försöker bygga sin herrgård på Woody's egendom i skogen. Advokaten upptäcker snabbt att han bråkat med fel fågel, förutom att han är för envis för att erkänna det. Det här är Woody's första huvudroll i sin egen film.

Det är en hybridfilm med Woody som en ledande CGI-karaktär som befinner sig i en live-action värld.  Jag är verkligen stolt över filmen och det har varit en ära att få ta Walter Lantz's underbara skapelse till film.

Hur närmade du dig själva castingen av filmen?
- Också av budgetskäl bestämde vi oss för att rollsätta majoriteten av filmen på plats i Kanada. Jag hade jobbat där uppe ett antal gånger tidigare och visste att vi kunde få tag på bra skådespelare där. Men för huvudpersonen Lance Walters, en ordlek på Walter Lantz, ville jag verkligen ha Tim Omundson, vars arbete jag förälskat mig i 'Psyche' och 'Galavant'. Han är en så skicklig skådespelare och även en bra komiker som jag tyckte skulle vara perfekt för Lance-rollen och att kunna balansera på den fina linjen mellan att vara komisk och att även kunna hålla saker och ting emotionellt verkliga ...

Speciellt då för sidospåret om relationen till hans son. Jag blev otroligt glad att både studion gick med på det och att Tim skrev på kontraktet för att komma med ombord.

Du arbetar ofta med starka personligheter som French Stewart, Carrot Top och Larry the Cable Guy snarare än mer etablerade skådespelare. Är det av någon speciell anledning?
- Jag älskar att arbeta med komiker. Var och en har en unik personlighet, så jag försöker se till att samar-beta med dem så tidigt som möjligt för att försäkra mig om att materialet är skräddarsytt till deras styrkor.

Kommer skådespelandet till dem naturligt?
– Jag försöker få dem att känna sig säkra under inspelningen, så att jag kan hjälpa dem att få ut så bra prestationer som det går. Och när jag har att göra med VFX-effekter ser jag alltid till att den processen aldrig blir överväldigande eller står i vägen för deras prestation.

Du var en gång i tiden också inblandad i att försöka göra live-action och animationshybrider av både 'Marvin the Martian' och 'Hong Kong Phooey'. Vad hände med de projekten?
- Båda de projekten har kommit väldigt nära till att gå in i produktion under åren och jag skulle tycka att det vore väldigt roligt att få göra dem. De är bland mina favoritkaraktärer och de förtjänar egna filmer.

Vi kom ju först i kontakt för en eventuell intervju om Netflix-filmen 'A Christmas Prince' i julas, som inte riktigt hanns med då. Har du ännu fler filmer på gång redan nu när även 'Woody' är släppt?
- Jag är mitt i att skriva på ett drömprojekt för mig just nu. Håll utkik ...

Du gör framförallt många familjevänliga-filmer. Vad är det med den genren som lockar dig?
- Det finns så många filmer som jag älskade när jag själv var barn och som nu är några av mina gladaste minnen från barndomen. Jag känner att det är mitt ansvar att göra filmer som kan bli andras minnen.

 Jag och min familj älskar att titta på Pixar-filmerna ... några av de bästa berättelserna kommer från dem.

Det har blivit ganska många filmer som är baserade på förlagor och som är uppföljare där det redan finns en befintlig grund att stå på. Hur skiljer sig det från att skriva något helt eget?
- Oavsett om det är något eget eller en adaption har jag alltid närmat mig materialet på samma sätt, för att se till att historien håller rent strukturellt, tematiskt och viktigast av allt, att karaktärerna är utvecklade och intressanta. Men när det kommer till att regissera ett befintligt varumärke, som en uppföljare, gräver jag alltid lite djupare för att förstå vad förlagans DNA är, så jag bäst kan se till vad som fungerade och vad som var tilltalande med den första filmen, oberoende av budgeten jag får leva med.

Den arvsmassan måste sedan införas i manuset och finnas närvarande i alla scener.

Vad var det som lockade dig till att börja med vad som i sak är historieberättande?
- Jag växte upp runtomkring fantastiska historieberättare. Min far, som är läkare, berättade alltid otroliga historier för mig och min syster när vi var barn. Historier som agerade som fordon för att kommunicera mer vetenskapliga principer. Min mamma är författare och har alltid delat sina underbara historier med oss, hon har ett unikt perspektiv på djurens syn på människor och omvärlden. Det har definitivt haft ett stort inflytande på mitt arbete. Mina farfarföräldrar älskade också att berätta historier om överlevnad och hur de flydde från Europa under kriget. Även min mormor, som var garnspinnare, försökte alltid imponera på oss med sina mycket överdrivna och fiktionaliserade berättelser om hennes olika resor och äventyr.

Så med alla de här fantastiska skildrarna kring mig är det lätt att se hur fiktionens lockelse var oundviklig.

Finns det några särskilda filmer du tror har influerat ditt eget skapande?
- Det finns så många. Mina föräldrar uppmanade oss till att titta på all slags film under uppväxten, de cen-surerade eller hymlade aldrig, så min syster och jag växte upp med att titta på Kurosawa, Truffaut, Chap-lin, Coppola, Looney Tunes, Yellow Submarine, ja, allt möjligt. Den första 'Apornas Planet' filmen hade ett stort inflytande på mig ... den var bokstavligt talat omvälvande, inte minst för mitt sinne som barn. En annan film som gjorde mig upphetsad över tanken på att bli filmskapare var Terry Gilliams 'Time Bandits'.

Och två andra filmer som hade stort inflytande och som fortsätter vara favoriter är Woody Allens 'Annie Hall' och Steven Spielbergs 'E.T: The Extra Terrestial'.

Hur tog du dina första steg mot att befinna dig i just filmbranschen?
– Jag studerade teater, lärde mig att skriva och rita och blev en serietecknare ... vilket ledde vidare till intresset för animation och berättande genom filmer. Jag började göra kortfilmer och blev så glad när min första 16mm film 'Croutons and You' sågs av Graham Chapman, känd från Monty Python, som alltid varit min favorit bland alla humorgrupperna. Han licenserade filmen för 'The Dangerous Film Club' vilket var en HBO-serie han producerade då. Det hjälpte verkligen till att cementera min önskan om att få spendera mitt liv med att göra filmer. Jag fortsatte efter det med att studera regi- och manusförfattande vid Colu-mbia University, där jag hade mentorer i världsklass, som jag kommer vara förevigt tacksam för.

Jag tog alla mina barndomsbesparingar, från alla sommarjobb, och gjorde en kortfilm med titeln 'The Bi-rthday Fish', som handlade om en kärlekstriangel mellan en man, en kvinna och en fisk. Den filmen fick en inbjudan till Sundance. Året efter gjorde jag filmen 'Maestro' om en dirigent som blev inbjuden till Can-nes. Att få komma till de festivalerna och känna sig välkomnad till "klubben" tillsammans med alla de berö-mda personligheter jag själv sett upp till ...

Det var första gången jag kände mig som en riktig filmskapare.

Vilka var dina mentorer?
– Milos Forman, Martin Scorsese, Ralph Rosenblum, Andrew Bergman, Nicholas Proferes, Lewis Cole, Melina Jelinek och Stefan Sharff.

Vilket blev ditt första riktiga studiojobb?
- Jag var den första manusförfattaren att försöka göra 'Green Lantern' för Warner Brothers. Det var en otrolig upplevelse. Jag hade just slutat på filmskolan och det blev mitt första riktiga jobb som manus-författare. Jag hade inte skrivit många manus vid den tidpunkten så det var väldigt lärorikt och alla på Warner, DC Comics och Silver Pictures var oerhört stödjande.

Alla tyckte om mitt manus, men kände att det hade blivit en för dyr produktion där och då. Alla studior ville börja göra storskaliga superhjältefilmer, men tekniken fanns inte då för att få upp det till den rätta nivån, det var inte förrän ett antal år senare i och med utvecklingen av CGI-animering.

'Green Lantern' blev ju liksom 'Woody Woodpecker' också till slut av många år senare?
– Under åren försökte sig ett dussin andra sig på att ta itu med en filmatisering och även om jag i slutändan inte fick någon kreditering för det så är jag glad att den till slut kom upp på vita duken och att jag hade en så fin tid med att vara med och skriva den filmen.

'Inspector Gadget 2' var en annan film som kom din väg ganska tidigt i karriären?
- Jag hade precis gjort filmen 'My Date With the President's Daughter' och 'The Pooch and the Pauper' för ABC's TV-paraplysatsning 'Wonderful World of Disney'. Båda var givande upplevelser och jag hade där-igenom de filmerna utvecklat ett bra samarbete med producenterna Charles Hirschhorn och Peter Green. Disney gav dem 'Inspector Gadget' för att producera uppföljaren som en direkt-till-DVD film och jag är tacksam för att de frågade om jag ville skriva om och regissera den.

Jag var ett stort fan av serien när jag växte upp och det var ett projekt som jag gladeligen satte tänderna i rent stilistiskt på grund av mixen mellan live action, VFX- och praktiska effekter så väl som blandningen av komedi och action. Det var lika kul att filma i Brisbane, Australien.

Det är något av det bästa jag varit med om under min karriär. Och filmen gick vidare till att bli en av Disneys allra mest framgångsrika spelfilmer för direkt-till-DVD marknaden någonsin.

Om du skulle lämna över någon insikt eller något råd till nästa generation av filmskapare som precis börjat sin bana i branschen. Vad skulle det då vara efter alla dessa år?
- Det är viktigt att ha med sig de tre P:na ... 'Persistence', 'Patience' och 'Pepto Bismol' ... uthållighet, tålamod och ett piller mot mag- och tarmbesvär. Man behöver verkligen det för att orka gå igenom all den galenskap som man får vara med om för att få sin film gjord!

Kan du så här i efterhand känna att det var bra att själv finansiera dina egna filmer i början?
– Direkt efter min examen vid Columbia hade jag som sagt turen att få börja jobba med en gång som en professionell filmregissör och manusförfattare ... och det var verkligen något som bekräftade hela min tro att om du vill att andra ska investera i dig så måste du först investera i dig själv.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com