Albin Johnsén

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 17 april 2019

Albin Johnsén solar runt dem mörka molnen nu. Förra året passerade han 120 miljoner streams på Spotify men har inga intentioner att stanna upp. På 'Kanske nästa sommar' sjunger han istället för att rappa.

En ny låt för en ny tid. På 'Kanske nästa sommar' rappar du dig inte längre fram till en refräng som sen sjungs av nån annan, utan du sjunger ut själv, om än dels tillsammans med Mattias Andréasson?
– Mattias sjunger inte på denna låt bortsett från stämmor, i övrigt är det min röst man hör. Efter att ha sl-äppt två soloalbum med rap-pop så kände jag att glöden höll på att brinna ut. Delvis för att jag har fått sagt det jag kände att jag behövde säga men också för att musiken i sig inte kändes lika relevant. Jag växte upp med hiphop och därför blev rappen den naturliga uttrycksformen för mig. Men ju äldre jag blivit ju mindre har jag identifierat mig med den kulturen, och idag gör jag det inte alls.

Mitt skapande har alltid kretsat kring budskapet eller storyn i texterna snarare än teknikaliteter och skic-klighet. Jag har verkligen fått ut det jag ville dela på båda mina album.

Det tog stopp. Men när jag började leka med sången som uttrycksform så öppnades nya kreativa världar att sväva i. Just nu har jag svårt att tänka mig att skriva en raplåt igen men man vet aldrig.

Men detta album blir utan rap.

Jag tänker på att du pratat en del om att ändra riktning från och till, några gånger nu, men kanske i större utsträckning under de senaste åren. Känner du ett behov av att aldrig stå kvar och fastna?
– Jag har ett stort behov av att känna att jag utvecklas. På gott och ont. Det skapar stundtals en ganska ras-tlös tillvaro. Jag jobbar med att förstå vikten av tålamod och också att uppskatta själva resan och vägen.

Snarare än att hela tiden leta efter nya platser och mål.

Pop är ju inget nytt för dig, det har alltid funnits en botten där, och du har ju rentav skrivit för till exempel FO&O innan. Texten känns också den fortfarande väldigt du. Hur kan en låts resa se ut?
– Det ser olika ut från låt till låt. Just denna började med första raden i första versen. Jag gick runt och ny-nnande på den melodin med den texten. Sen efter jag nynnat på den hundra gånger under en vecka när jag var på semester så spelade jag in den i telefonen. Den kom liksom till mig, jag satt inte i en studio och letade efter den vilket man gör ibland. Sen byggde vi vidare på den och skrev refrängen tillsammans i studion.

Det var ett speciellt ögonblick när vi skrev refrängen. Det var som att tiden typ stannade till och vi var i en egen zon. Det är de ögonblicken som gör att jag aldrig kan sluta skriva musik.Det kan bli många versioner då vi lägger mycket tid på detaljer och vi alla tre inte blir nöjda förrän vi känner att det är det absolut bästa vi kan göra. Det kan vara i prodden men även smådetaljer i texterna.

Vi diskuterar och lyssnar otroligt mycket på låtarna innan vi släpper ifrån oss dom.

Det är dels Mattias Andréasson som varit med och proddat låten, som ju det sett ut ett tag nu. Hur började egentligen den här kollaborationen emellan er? Vad tror du det är som klaffat så för er?
– Jag bad om att få träffa honom via en gemensam kontakt. Jag hade hört hans sologrejer och tyckte han hade ett sound som jag inte hört på svenska scenen. Jag upplevde att han fått till en hybrid mellan den sv-enska popen som var stor då med typ Timbaland-proddar. Det var kul att han lät de världarna mötas.

Sen skrev vi 'Din soldat' som vårt första gemensamma verk. Efter det satt vi ihop eftersom vi både turne-rande och köpte en studio tillsammans. Det som klaffar är att vi kompletterar varandra.

Vi har helt olika egenskaper som kreatörer, men sen har vi ganska lik smak.

Och så Gino Yonan och han har haft en stor roll i din nytändning?
– Ja, extremt stor. Vi har jobbat ihop sen 2016 och jag har utvecklats enormt sen dess tack vare honom. Fr-ämst som människa men så klart som artist och låtskrivare också. Jag hade varit på en helt annan ... klart sämre ... plats utan honom. Jag tror alla artister behöver en som Gino runt sig.

Jag önskar att jag haft med honom från början bara.

Vad handlar låten om?
– För mig handlar den om att lämna en relation som inte var tillräckligt bra. En relation där en vill stanna och den andra vill gå, eller kanske måste gå. Men jag vill inte gå in för mycket i detaljer då jag som lyssnare föredrar att få skapa min egen handling. Jag tycker oftast låtar blir sämre när någon berättar vad de handl-ar om. Det kanske inte alls stämmer överens med vad de handlar om för mig ...

Och sen förstörs liksom min bild jag får när jag lyssnar.

Förra året passerade du 120 miljoner streams bara på Spotify. Vad betyder det att så många männis-kor inte bara har lyssnat utan kanske framförallt att så många har fortsatt lyssna en lång tid?
– Just att många fortsätter lyssna är det som gör mig mest glad. Det betyder att folk uppskattar låtarna.

Att de uppskattar låtarna på fler lager än vad man gör med en snabb hit.

'Din Soldat' som jag tänker mig alltid kommer upp var ju inte bara en stor låt utan den allra största svenska låten det året och den frodas än idag. Den nådde inte bara människor som mig utan var en låt som nog även min mamma och kanske till och med min mormor lyssnade på. Hur var den känslan?
– Den känslan var så klart fantastisk men helt surrealistisk på samma gång. Det går inte att ta in allt det och det är nog lika bra också om man ska ha några tår kvar på jorden. Jag märkte ganska snabbt att det var något speciellt då den bara växte och växte för varje dag. Jag är glad att det är en låt som betyder något på riktigt för både mig och många som lyssnar. Texten är verkligen skriven rakt från hjärtat.

Det var tungt första året efter 'Din soldat'. Men inte nu, idag är det bara en energikälla.

För jag vill ju att folk ska vilja lyssna på min musik.

Är det sant att du gjorde låten medan du var signad hos Sony men att de i princip både bestämde sig för att tacka nej till att ge ut låten och även för att säga upp ditt skivkontrakt när de hörde den?
– Ja det stämmer!

Hur viktigt blev det att "branschen" tror på dina låtar efter det?
– Det är klart jag fått ett annat självförtroende när jag visat att det jag trodde på fungerade trots att alla sa nej. Sen har ju det där fortsatt, folk som har sagt att det bara var tur, lyckoträff och så vidare. Idag är det svårt att säga så mycket ... jag vet inte hur många låtar jag släppt som sålt platina och guld. Jag tycker det viktiga är att de jag jobbar med i mitt team har feeling för låtarna så får de andra snacka på.

Vilken artist i Sverige tycker du nu förtjänar mer uppmärksamhet än den får?
Nadja Evelina.

Det finns ju något i din musik och i dina texter som träffar den svenska folksjälen oavsett om det har handlat om obesvarad kärlek eller att hoppas på vinsten runt hörnet. Tänker du medvetet på sånt?
– Nej, jag tänker inte på det medvetet men jag tror att det är anledningen till att texterna träffar.

Att många kan relatera.

Har du reflekterat över "Tomas Ledin" statusen som väntar dig om några år?
– (Skrattar) Den tanken har aldrig aldrig slagit mig.

Vad är det finaste du varit med om som artist så här långt?
– Jag måste nog svara att det är mötet med alla människor och deras stories genom åren. Det är en otroligt ynnest att få möta så mycket folk och platser som man normalt aldrig gör.

Det blir fel att lyfta just ett ögonblick för det har varit så många.

När känner du dig som mest fri att skapa?
– Oftast när jag är ensam i mitt hus eller ute i naturen.

Är känslan av att få till den perfekta låten eller en riktigt bra spelning mest givande?
– Om jag måste välja så är det att få till en låt. Jag trivs inte så mycket med att bli hyper vilket man ofta bl-ir efter lyckad spelning. Det blir alltid sån backfire för mig senare.

Att få till den perfekta låten är en mer långvarig och behaglig könsla som jag trivs bättre med.

Blir det någon sommarturné i år?
– Jag får återkomma med detta ... men det kommer säkert bli några spelningar i sommar.

Trivs du helt på scen?
– Jag älskade att stå på scen långt innan mitt genombrott. Jag gjorde säkert hundra spelningar som demo-akt. Främst för att jag älskade att spela live så mycket. Sen fortsatte den känslan under första två åren ute på vägarna men sen hände nåt. Jag började känna mig lite sliten och det blev tuffare inför varje gig. Nu har jag inte åkt på ett tag och idag är jag så otroligt peppad på att köra live.

Så just nu längtar jag bara till nästa gig som är i maj!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com