Albin Eidhagen

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 3 februari 2017

Intervjun möter Albin Eidhagen i ett samtal om den kreativa skillnaden mellan att vara soloartist och en del av en grupp, en minnesvärd spelning via Tinder och allt om nya singeln 'Lita på Dig'.

Det överraskar mig faktiskt lite att din andra singel redan är här. Första singeln 'Run Run Run' kom ju i december först. Är det full fart framåt nu?
– Ja, det är alltid fullt fart. Pluggar heltid på Kungliga Musikhögskolan och mixar och spelar in andras och eget. Nu i februari ska jag spela in ett gäng av mina nya låtar plus en live-video. Ser fram mot det!

Vad är 'Lita på Dig' för en låt?
– Kanske kan beskrivas som tågmusik, en låt att drömma sig bort till och se hur årstiderna skiftar omkring en. Konventionella genres är så tråkiga. Ge dig en stund för dig själv, på bussen, i skogen eller var som och lyssna på texten. Och lyssna i bra lurar eller högtalare. Den handlar om den där relationen som är historia sedan länge. Hur man går skilda vägar och svårigheten att acceptera att man kan bli så jäkla olika.

En text om att glida ifrån varandra här och om psykiskt mående bland unga i 'Run Run Run' ...
– Låtskrivande är en naturlig process i min vardag så när det kommer till min egna musik så blir det om ämnen som är viktiga i stunden. Texterna är alltid viktiga. Jag har massa olika ingångar, men på senaste har det mest blivit på samma sätt som när jag började skriva.

Ämnet kommer ofta först, finns inspiration överallt, i andras musik, film, foto, historier och upplevelser från dagen eller minnen. Sen försöker jag sätta rätt stämning med gitarren i handen och sen sitter jag och antecknar text efter hand. Sedan polerar jag texten på typ tunnelbaneresor.

I din förra singel sjöng du både på engelska och svenska?
– När jag skrev 'Run Run Run' blev det bara så ... kunde inte bestämma mig för ett språk så jag fick mixa. Jag har inget favoritspråk när det kommer till låttexter. Har skrivit så mycket mer på engelska, men svenskan smyger sig långsamt på och det känns som ett helt hav att utforska.

Som jag förstår det har du en sovrumsstudio hemma?
– Det stämmer! Det är som mitt lilla palats dit jag kan dra mig tillbaka. Det bästa är att kombinera det solitära i sovrummet med mötet under en spelning.

Hur ljudisolerar man bäst sitt sovrum?
– Lyssna först vart det behövs dämpas och köp dämpning på blocket. Byt ut garderoben mot klädställning och glöm inte basfällor i hörnen ...

Det här med att själv stå för alla låttexter, musiken och produktion. Det är väldigt självständigt?
– Det har varit väldigt bekvämt och roligt men framförallt så kostar det inget. Men det hade varit intre-ssant att jobba mer med andra. Men som tur är har jag superduktiga och fina människor runt omkring mig som jag kan bolla med när jag känner mig vilsen. Men jag är alltid öppen för nya samarbeten!

Du har varit med i ett antal band förut?
– Mitt band QNDA ligger på is just nu, då hälften bor i Piteå. Men förhoppningsvis får man höra mer av oss snart igen! Det är jäkligt mycket lättare att få färdigt material nu eftersom folk har så mycket för sig hela tiden. Men jag saknar processen att jamma fram låtar och känslan att göra något tillsammans på samma villkor. Däremot är det skönt att kunna vara lite mer personlig nu och inte heller binda sig till någon genre.

Är det lättare att ta kritik när man är flera i bandet än när man står själv?
– Jag gillar det ... jag tror jag har lättare att ta kritik än komplimanger. Kritiken påminner mig om att jag har mycket kvar att lära mig så det är bara att ta till sig och köra på.

Även soloartister behöver förstås band bakom sig. Vad kan du berätta om ditt nuvarande?
– Mer än att dem är bäst? Vi gick alla på Rytmus gymnasium i Stockholm. På bas har jag min barndomsvän och roomie Christian Tammi, han spelar med bland annat Adrian Modiggård annars. Otroligt stabil och lätt att ha att göra med. Sen har jag Karl 'Hovis' Hovmar och han spelar i Tussilago och är kanske moder jords mest lyhördaste trummis. På lap- och pedal steel har jag Johan Borgh som också spelar i Julia and The Basement Tapes. Han är så sjukt duktig på att göra små melodier utifrån min sång och hittar på allt möjlig kul med sina brädor. Johan Nilsson på elgitarr är det senaste tillskottet ...

Han är inte med på singeln men han kommer vara med på albumet.

Är ett album satt i sten?
– Om jag hinner skulle jag först vilja göra klart en EP på svenska och sen ett album på engelska. Sen har jag låtar för ett konceptalbum efter det. Men vi får se vad som händer på vägen, ska lyckas få tid att mixa allt också. Själv lyssnar jag nästan bara på album och älskar det formatet.

Hur hittade du ursprungligen till musiken?
– Den har alltid varit med mig, framförallt genom farsan som har bra musiksmak ... mycket Stones och Dylan. Men det var som tolvåring som jag började skriva efter att ha hört 'First Day of My Life' med Bright Eyes för första gången. Bright Eyes var det band som fick mig att skriva från första början. Sen har bland annat Gotye, Ane Brun, Dungen, Mac Demarco och Radiohead varit stora inspiratörer på senare tid.

Men det enda vi har här i Sumpan, som levererar en scen för unga vad jag vet, är 'Aggregat'. En ungdoms-verksamhet i Hallonbergen med replokaler, studios och så. Dom är grymma men det skulle behövas så mycket mer! Där spelade jag en egen låt live för första gången när jag var sexton.

Du har börjat tipsa om låtar du gillar på Spotify?
– Ja, följ mig där så fortsätter jag komma med tips! Just nu bland annat Erik Lundins 'Välkommen Hem', Pershagens 'På Morgonen Försvinner Alla Andar' och Radioheads 'Burn The Witch'.

'Run Run Run' hade releasespelning på Scala Teatern. Blir det något liknande för 'Lita på Dig'?
– Jag sjunger om Kåken i Stockholm i 'Lita på Dig' så jag har försökt få tag på dom. Men dom svarar inte på mail. Men det är så tråkigt att det knappt går att få gage för spelningar i Stockholm, så inget är planerat.
Debaser Medis och få sjunga duett med Ane Brun eller Amanda Bergman vore en annan dröm. Men halva den drömmen är ju körd. Tack Stockholms stad för det.

Men vill någon att vi spelar någonstans så kommer vi!

Inget annat slags firande?
– Nja, när den är ute kan jag gå vidare med resten ...

Vad vill du ge på scen?
– En känslomässig resa. Bjuda in publiken i musiken, ös och tårar. Det är stundvis ganska mörkt men jag gillar att röra om ordentligt så jag bryter gärna av med något mer hoppfullt. Mycket feeling ska det vara.

Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills?
– För två veckor sedan spelade jag på en hemmafest hos en tjej jag aldrig hade träffat tidigare. Vi hade sna-ckat lite på Tinder och hon skulle ha födelsedagsfest med festivaltema i en liten lägenhet, så det slutade med att jag och min kompis Tore stack dit och drog igenom ett set med mina låtar.

Det blev väldigt lyckat, över all förväntan, och det var så galet bra stämning. Tror inte någon hade hört en enda låt tidigare men folk sjöng med bäst dom kunde, dansade och var så välkomnande.

Det var skitkul!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com