Adolphson-Falk

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 17 december 2018

Rejoice, julveckan är här. I år större än nånsin. Först ut är Tomas Adolphson och Anders Falk vars Kalle Anka-tonsatta 'Mer Jul' fortsatt vara 'Sommaren är kort' för julälskare ända sen den kom för 37 år sen.

'Mer Jul' är verkligen en låt som satt sig. Vad tror ni det är med den som gjort att den fortsatt vara en 'Sommaren är kort' för julälskare alla de här åren? Det är långt från alla jullåtar som har det livet...
– Ja, det kan man undra! Förmodligen är nyckeln att det aldrig var ett försök att göra nåt "odödligt", det var en klackspark som gick hem hos både unga och gamla. De minsta håller nog bokstavligen med om att det in-te vore så dumt med lite mer jul, medan de äldre antagligen ser glimten i ögat!
 
Det var radioprataren Kjell Alinge som ville att ni skulle göra låten för hans radioprogram?
– Det var strax innan julen 1981. Vi var engagerade av Eldoradoprogrammet med att snabbt skriva sånger på olika textteman som radiolyssnarna fick skicka in förslag på. Så kom Kjell och frågade om inte han också fick önska ett tema. Och det fick han förstås och då ville han ha en ny jullåt. Sagt och gjort, vi fick ämnet en dag, skrev låten påföljande kvällar och spelade in den i en vanlig talstudio i radiohuset på Gärdet.

Den skull spelas en gång i det sista radioprogrammet innan jul. Men det blev lite mer ...

Ett klassiskt inslag är ju hur 'Kalle Anka och hans vänner önskar god jul' hörs mot slutet ...
– En av radioproducenterna, Lars-Göran Nilsson, hade köpt sig en liten, liten trummaskin och en synt, en  Prophet One, och frågade försynt om han fick vara med med lite trumknack och några bastoner tillsamm-ans med våra gitarrer. Klart han fick! Och när det var klart rusade han ner i radioarkivet och letade fram gamla jullåtar och satte ihop "kaoset" i slutet. Det blev ju rätt kul! När vi sen gjorde den "riktiga" inspelni-ngen, tre år senare, i en riktig ljudstudio, lade Lars-Göran till Kalle Anka-ljuden som ju alla känner igen.

Den första radioinspelningen finns med på Eldoradoalbumet 'Stjärnornas musik'.

Och också på vår egen samlingsbox '101010'.  
  
Låten släpptes först tillsammans med en annan jullåt ... 'Julen är en härlig tid'?
– Ja, på den tiden släpptes ju allt på vinyl, så en singel behövde både en fram- och en baksida, så det var bara att försöka sätta ihop en jullåt till när vi gjorde vår julsingel 1984! Men den låten hörs ju aldrig! En klass-isk B-sida helt enkelt! De första tvåtusen singlarna pressades upp i röd vinyl.

Och har väl ett visst samlarvärde idag ...

Har ni nån gång under senare år tänkt på att kanske skriva en ny jullåt igen?
– Nej, nej, vi ska nog inte konkurrera med oss själva!

Den här låten sammanföll väl lite med när ni började bli stora. Ni hade redan under sjuttiotalet blivit signade och kommit sexa i Melodifestivalen. Men det var under åttiotalet som genombrottet kom?
– Javisst, så var det. Vi kom genom radioprogrammet Eldorado också i kontakt med en amerikan, Greg Fit-zPatrick, som jobbade både musikaliskt och kommersiellt med syntar och trummaskiner. Vi hade nästan tänkt lägga av när vi kom i kontakt med honom och karriären tog fart. Tur och timing alltså!

Som band har ni varit aktiva sen 1973 men det var 1968 som ni först träffade varandra?
– Vi träffades i lumpen. Vi blev båda antagna till FRA, Försvarets radioanstalt, där man fick lära sig morse-kod och lyssna och spana på vad som pågick i rymden hos främmande makt. Riktigt spännande! Anders hade sin gitarr med sig och satt och spelade covers i de klinkerklädda korridorerna på kvällarna.

Och jag satte mig intill och började lägga på stämmor. Och på den vägen är det ...

För 50 år sedan fanns inga Spotify-genvägar. Hur såg eran resa till att komma in i branschen ut?
– Vi gjorde som alla andra, vi spelade in demoband och skickade runt till alla möjliga skivbolag. Vi fick kon-takt med en av de stora i branschen, Curt "Curre" Peterson, och fick genom honom möjlighet att tonsätta texter av en vissångerska som hette Barbro Hörberg. Vi fick med tre sånger på hennes största album och en av dem har vi spelat in nu och har med på vårt jubileumsalbum '50' som lite kuriosa.

Och också för att just visa vår entrébiljett in i branschen.

Vilka såg ni upp till när ni började?
– Det var många, framförallt The Beatles. men dessutom Simon and Garfunkel, Bob Dylan, Bing Crosby, Stephen Stills, Graham Nash and Neil Young. Allt var melodisk pop och det är där vi är kvar fortfarande!

Det är ett halvt sekel som ni som sagt nu också firar. Bland annat med en nu pågående turné som bör-jade i Karlstad i November och som pågår ända fram till fredag, den 21:e. Vad ges publiken där?
– De får lyssna på musik som spänner från tidigt sjuttiotal, där vi kommer visa hur allt lät från början "he-mma vid köksbordet" när vi skrev våra låtar, till hur vi låter idag. Vi kör vissa låtar tillsammans med vårt band, som vi spelat med de senaste tio-femton åren, men vi kommer också köra en stor del tillsammans med vår syntguru Greg FitzPatrick, som kommer att ha varit med oss under hela turnén.

Vi kommer också berätta minnen från våra femtio år!

Det är ingen slump att Greg FitzPatrick är med och firar tänker jag om det är som ni säger att ni hade tänkt hoppa av musiken helt innan han blev inblandad. Det var med honom succén blev till?
– Ja, absolut, det var då vi skapade "Adolphson-Falk" soundet. Vi var ju tidiga, om inte först, med att utny-ttja syntar på det sätt vi gjorde. Vi har mycket att tacka Greg för.

Och naturligtvis de personer som förde samman oss.

Ni har också släppt ett album jubileet till ära. Det ska också nämnas att det släpps fysiskt så man kan lägga albumet under granen om man vill. Utöver några nyinspelningar är det ganska så förvånande inte ett samlingsalbum utan helt nya låtar. Varför blev det så snarare än en ren tillbakablick?
– Det är för roligt att skriva nytt, så albumet innehåller nio sånger varav sju är helt nya. Men de två övriga, 'Tensta Torg' och 'Kände du kylan', är nyinspelningar av sånger från sjuttiotalet som vi vill visa upp som exempel på hur det lät från början. Det är sånger som får representera vår tidiga produktion.

Vi ville göra ett par nedslag i vår långa karriär. Vi har alltid tyckt om dom låtarna och ville nu göra nytol-kningar i samband med vår tillbakablick på fem-tio års spelande och komponerande.

Var spelade ni in skivan?
– Nuförtiden kan man göra mycket hemma och vi har utrustning för det. Vi har samarbetat med vår lång-varige studiotekniker Dag Lundquist, som har en bra studio hemma hos sig.

Stråkar, körer och en del soloinstrument har vi gjort i Atlantisstudion.

Det här blir ju oundvikligen en nostalgisk tid, precis som julen. Vilka är era egna bästa julminnen?

Tomas: För min del är julen så väldigt förknippad med barn, både min egen barndom men naturligtvis ock-så mina egna barns oändliga förväntan när julafton närmar sig. Nuförtiden smälter jularna samman och vila betyder mer än stök. Sen känner jag att jag gärna gör egen julmat ...

Julkorv, sill, godis, pepparkakor och så vidare! Det är det som ger julstämning.

Anders: Och jag minns med värme min barndoms jular. Jag hade en stor släkt på mammas sida så det blev riktiga släktjular med mycket folk. Och jag minns verkligen när Kalle Anka-programmet kom första gång-en. Då var det i svart-vitt och Kalle hade krig med Piff och Puff. Den snutten togs bort sen på sjuttiotalet.

Den ansågs vara för omoralisk!  
 
Vilka tycker ni själva är de bästa jullåtarna genom alla tider?
– Det finns en del klassiker, men 'White Christmas' är svårslagen och på svenska 'O, helga natt'.

Så vad kan vi vänta oss av Adolphson-Falk nu när ni går in i er andra sekelhalva tillsammans?
– Att vi ska fortsätta så länge vi tycker att det är roligt, det finns inget måste i det vi gör ... 

Och det är kanske det som är anledningen till att vi hållit ihop vår lilla orkester så länge!

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com