Äventyret

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 20 november 2017

Det unga Dalabandet Äventyret har släppt sin debut-EP 'Daniel var i Finland'. Tre spår med catchiga refränger och texter där de tre bandmedlemmarna Miranda, Malte och Elias står med hjärtat utanpå.

Vilka är ni i Äventyret?
– Bandet startades av Elias och Malte, 2014. Då med Syrjä på bas, som sedan flyttade till Lund och blev civi-lingenjör. Vi hade även med två klasskamrater från Brunnsvik Folkhögskola. Efter ett tag var vi tillbaka med endast Malte och Elias, fram till förra hösten då vi parades ihop med Daniel och tätt inpå kom Lotta in i bilden också. Vi fyra öste på hela vintern, våren och sommaren. Någonstans där på vägen kom Miranda också med. Idag har både Lotta och Daniel flyttat till västkusten ... så nu är vi Miranda, Malte och Elias.

(Skrattar) Ja, det vi försöker säga är väl att Äventyret ständigt byter skepnad.

Och så kommer det nog alltid förbli. 

Fanns det nån musikscen att tala om i Borlänge när ni började?
– När vi började tyckte vi inte de fanns någon musikscen. Ingen som vi kände till i alla fall. Åtminstone inte för oss som var "nybörjare", men snabbt därpå började vi ju på Brunnsvik Folkhögskola i Borlänge och fick åtminstone framföra våran musik för klasskamrater. Sen dess har spelningarna ökat och vi har ham-nat på ställen som vi inte visste fanns och har träffat eldsjälar som brinner för livemusik.

Det känns som scenen för små och lokala artister eller band växer?

Förhoppningsvis kan nytillkomna band gå en lättare väg än vad vi har gjort. 

Har det varit mycket uppladdning inför släppet av eran debut-EP?
– Så himla mycket laddning vet vi inte om det var om vi ska vara ärliga! (skrattar). Vi har varit distrahe-rad av jobb och sånt vilket har känts rätt skönt. Men det känns väldigt roligt nu när EP:n är ute.

Vi känner oss lättade. 

Vad gjorde egentligen resten av bandet när 'Daniel var i Finland'?
– Storyn är rätt simpel egentligen. Våran dåvarande basist Daniel var i Finland under den dagen vi fick vara i en studio och när resten av bandet spelade in fem låtar. Situationen gjorde att vi skalade av låtarna, skippade trumset och gjorde lite mer alternativa versioner. Efter inspelningen sa Malte att om det här sl-äpps tycker jag vi döper det till 'Daniel var i Finland'. När Daniel sen väl kom hem ifrån Finland la han bas på två låtar, i efterhand, men vi gillade namnet så det fick vara kvar.    

Vart spelade ni in?
– Valley Studio i centrala Borlänge!

Då var det Andreas Troedsson som producerade?
– Andreas är en bra och öppensinnad producent som inte har några fasta regler om hur en inspelning ska gå till, vilket passade oss väldigt bra. Eftersom låtarna redan var färdigskrivna och mer eller mindre arrang-erade innan våran studiodag så stod Andreas mer för den tekniska biten. Den biten som vi inte har en an-ing om. Han såg bland annat till så att vi fick sjunga i en likadan mikrofon som Red Hot Chili Peppers.

Och han var ett bra stöd mellan tagningarna.   

Hur länge arbetade ni på EP:n?
– Den kom nog inte på tal förens efter våran dag i studion då vi som sagt spelade in fem låtar den dagen va-rav tre kom med på denna EP-skiva. Låtarna har skrivits vid olika tillfällen, några är påbörjade för mer än två år sedan, och någon för kanske ett år sedan.

Sen har låtarnas form ständigt ändrats beroende på humör ... och bandmedlemmar. 

Tre låtar till och ni hade kunnat släppa ett fullt album istället ...
– Man kan väl säga att vi är rätt duktiga på att jobba med det vi har. Nu blev det bara en dag i studio, med en frånvarande basist, och det kändes kul att låta det få vara så. Det var så Äventyret lät under just den dagen och i det rummet ... med Malte, Elias, Miranda, Lotta och Andreas.

Det känns kul att bara slänga ut det till omvärlden. Sen vore det så klart jättekul att få spela in ett fullt album i framtiden också. Förhoppningsvis med mera studiotid och flera arbetstimmar bakom det.

Vilka är de tre låtarna som ni valde ut?
– 'En Rastlös Vän' är väl en rätt personlig och ärlig låt om hur det är att vara en människa som är sämst på att se folk i sin närhet, typ. 'Spegel, spegel' handlar om att tvivla på sig själv och sin förmåga att hantera och visa känslor. Det är även en sån låt där första versen kom till snabbt och andra versen lika snabbt fast ca ett år senare. 'Midsommar (med Kleerup)' utspelar sig på en Midsommarfest för cirka tre år sen.

Elias var olyckligt kär och Kleerup var också där. 

Jag trodde först att Kleerup var "featr" på låten ...
– Nu har det nog råkat bli lite missförstånd! (skrattar). Det är alltså låttiteln som är 'Midsommar (med Kleerup)' och inte att Kleerup medverkar på låten 'Midsommar'.

Vi har alltså inte samarbetat med Kleerup och vi vill inte göra det heller.

Vad har ni för musikaliska influenser?
– Mycket popmusik på svenska blir det i hörlurarna. Allt ifrån Bob Hund till Säkert ... och allt däremellan. Vår musik är humor blandat med allvar, glatt blandas med melankoli. Sedan är vi väldigt svaga för catchiga refränger. Har dock ingen aning om ifall det märks? Vi kan bli inspirerade av allt möjligt men mycket han-dlar väl om hur det är att vara människa och att det är kul att skriva om saker som folk känner igen sig i. 

Vad är kärnan?
– Hmm ... svårt! Att den är varierande kanske?

Vilka är ni på scen?
– Olika personligheter med olika uttryck som förhoppningsvis kan smälta ihop till nått spännande och kul. Målet är så klart att publiken delar de känslor vi har under en spelning .... minus nervositeten då, så klart.

Och att dom åtminstone någon gång kan tänka ... "Fan, det här svänger ju!"

Någon drömspelning?
– Inget specifikt sådär, mer än att publiken trivs och blir glada. Vi tänkte spela lite lokalt nu, mer akustiskt. Men främst ska vi repa ihop oss med nya bandkonstellation så att vi kan ge spelningar med fullt set.

Vad har varit den mest minnesvärda spelningen hittills?
– Vi hade en spelning på Gamla Berget i Falun ... i ett vardagsrum som blev något mer än det vanliga. Dels hade vi projicerade visuals på oss samtidigt som vi spelade och publiken gav en sån direkt respons på nått sett. Det var exempelvis första gången någon sjöng med i en textrad. Det kändes grymt. 

Några sista ord innan lässarna tar och lyssnar på 'Daniel var i Finland'?
– Äsch, det är väl inte så mycket att säga! Låtarna får tala för sig själva.

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com